Sjukhusbesök
Det bästa var nog att höra det här:
Mamma: Får malin rida om några veckor (jag ska ju på ridläger vecka 29)
Läkaren: Hon får rida redan nu om hon vill.
Det sämsta var väl att jag kanske kommer tycka att det är obehagligt att stå på knä. Och det skulle inte bara vara obehagligt veckorna som kommer utan det skulle vara det hela livet. Fast det var inte säkert, fick testa stå på knä på britsen och det var inte så farligt. Fast den är ju rätt mjuk.
Nu i sommar kommer jag vara tvungen att gå omkring med tejp eller stark solskyddsfaktor över ärret när jag är ute i solen för jag ska helst inte få sol på det. Men det kommer gå bra, kommer få konstigaste brännan bara ;D
mitt knä 18/3 2009
Pilen är hur knäskålen hade flyttat på sig och det som är inringat är en massa småbitar av knäskålen som lossnade. Man ser att det är lite ojämn färg där, nästan lite fläckigt och det är för att det är bitar som ligger löst. Under operationen skruvade de fast de där bitarna med två skruvar. De lättade även lite på något band som drar knät åt höger...
Ja, nu har ni fått se röntgenbilden på mitt knä, ni kanske fattar lite mer vad som hänt nu.
Förresten så kom jag på igår att jag kan gå korta streckor utan kryckor. Har gjort det lite idag med.
Fast jag går som en pingvin då jag inte får belasta böjt ben (om jag gör det kommer musklerna inte orka sträcka på benet eller hålla emot mot min kroppsvikt så då kommer jag antagligen ramla ihop och det kommer göra ont.)
Men fattar ni? Jag kan gå! Det blir bara bättre och bättre
Jag hatar mitt knä...
Vet inte vart jag ska skriva men jag måste vara skriva av mig lite. Den det handlar om kommer säkert aldrig läsa men ändå.
Jag har inte valt att vara skadad. Jag ville verkligen inte bli skadad. Om det är någon som lider av det här så är det jag. Så sluta klaga bara för att jag ber om att du och alla andra ska hjälpa mig med vissa småsaker. Sluta klaga på att t.ex. min kryckor jämt är ivägen. Sluta klaga på att jag inte tränar tillräckligt mycket. Det är bara att lägga av, för de små och få sakerna du "får stå ut med" är ingenting mot vad jag måste stå ut med.
Jag vet vilka det är som hjälper mig med mest saker och du som klagar mest är en av de som hjälper mig absolut minst. Det är många saker man inte kan göra när man kan gå, som de flesta nog vet om. Att jag dessutom för det mesta har ont i knät gör det ännu värre.
Jag kan inte ta mat, bära mina böcker mellan klassrummen, hämta en massa saker o.s.v. men tro inte att jag vill det här. För det jag vill mest av allt är att bli bra i knät och kunna gå igen. Inte ha ont, kunna göra det mesta utan att mitt knä ska hindra mig.
Sen att klaga på att jag inte tränar ordentligt vet du inget om. Du vet inte hur mycket jag tränar när jag kommer hem. Även fast det gör ont att träna så gör jag det. Jag måste, annars kommer jag aldrig bli bra. Men sitt inte och klaga på att jag inte tränar för det vet du inget om. Jag försöker träna så mycket som möjligt för som sagt, det jag vill mest av allt är att bli bra igen.
Tror du att det är kul att vara skadad? Tror du att det är kul att knappt kunna göra nåt själv? Tror du att det är kul för mig att köra med alla andra och få dem att hämta saker till mig ect? Jag försöker göra så mycket som jag kan själv. För jag vill inte vara ivägen, jag vill inte att ni ska bli sura på mig. Men ibland måste jag be folk göra saker åt mig för jag kan inte göra det själv.
Sen finns det såklart de som småklagar på skoj eller skämtar lite lätt om att jag är skadad. Sånt är helt okej för min del. Det är bara kul. Så om det nu är någon som läser det här och gör det, du behöver inte sluta. Men jag vill inte att folk ska gnälla och bli sura på mig för att mina kryckor kanske är lite ivägen eller för att jag ber den personen att bära en bok extra. Jag skulle inte brytt mig om kryckor som står ivägen (de flesta tycker att mina kryckor är roliga och lånar dem en stund när jag ändå sitter ner) eller om jag var tvungen att bära några böcker eller en väska extra.
Så sluta klaga.
Det är inte kul att höra "Nu tänker inte jag hjälpa dig mer", "du är bara skadad för att du vill köra med oss" eller det vanligaste: "nej, nån annan får göra det". Visst, man kan säga att någon annan kan göra en liten sak om man har en anledning till varför man inte ska göra det jag säger men om man t.ex. ska gå till skåpet så kan man väl lika gärna bära en till bok. Ska det vara så svårt?
Det finns en person som inte klagat fast hon fått bära väldigt många utav mina saker och hämta mat åt mig ect. Min ängel i vardagen. Hon skämtar ibland om att hon alltid måste bära mina saker men hon blir aldrig sur. Hon finns där för mig hela tiden ändå och hon vet att om hon skulle bli skadad skulle jag gjort exakt samma sak för henne. Sen på delad andraplats har jag två till som hjälper mig med en del småsaker och de protesterar aldrig. Men ingen är i närheten av den bästa, Louise.
Du som klagar däremot har knappt hjälpt mig med nån sak även fast du ofta är i närheten av mig. Du bara klagar hela tiden. Nu vet jag vem jag aldrig kommer hjälpa igen. Och jag önskar faktiskt att du ska vara med om samma sak som mig någon gång. Så du får känna hur ont det kan göra i knät och fatta hur många saker man inte kan göra. Så du fattar hur lång tid och hur jobbigt det är att bli bra igen. Och hur jobbigt det är att gå på kryckor i över 6 veckor.
6 veckor. För exakt 6 veckor sen hade vi volleybollturnering och mitt knä hoppade ur led och knäskålen gick sönder. Imorgon är det 5 veckor sen operationen. Enda gången jag inte har ont är när jag t.e.x har benet upplagt på en stol eller om jag ligger i soffan eller sängen. Det gör som ondast när jag tränar eller om jag råkar göra nåt så att jag tappar balansen och av ren reflex sätter ner det onda benet och lägger vikten på det. Jag äter smärtstillande tabletter flera gånger om dagen men har ont ändå. Man blir trött på att inte kunna gå, att vara tvungen att använda kryckor redan efter nån timme. Att vara tvungen att gå på kryckor i sex veckor är jobbigt. Jag gillar verkligen inte mina kryckor.
Nu låter den här texten säkert som om jag inte klarar någonting själv. Så är det inte. Det är bara det att jag inte kan bära något (förrutom småsaker som t.ex. pennor) längre streckor eftersom jag har kryckorna i händerna. Hemma klarar jag mig själv rätt bra. Jag har tillochmed lyckats laga mat själv och varje morgon (när jag är hos pappa) fixar jag min frukost själv. Så jag kan klara saker själv det är bara det att i skolan är det ofta en bit man måste gå samtidigt som man bär på något. Och det är då jag ber någon att t.ex. bära en av mina böcker. Ska det verkligen vara så jobbigt?
Nu blev det här en väldigt lång text och jag vetinte ens om någon kommer läsa allt. Jag ville bara skriva av mig lite. Och dessutom säga att man ska sluta klaga! Det är inga stora saker jag ber om. Se till att hjälpa de som finns runt omkring dig ioch behöver hjälp för utan dem klarar du dig aldrig om du skulle bli skadad. Och jag förstår inte vitsen med att inte hjälpa en som är skadad. Visst, man kanske blir lite trött när det gått någon vecka men det lilla besväret du måste göra genom att bära en extra bok är ingenting mot vad den skadade går igenom. Och det är ingen som vill att den skadade ska bli bra igen mer än den skadade själv. Ni som aldrig varit skadade en längre tid kan vara glada för det är mycket jobbiare än vad man tror att det ska vara.
Framsteg med knät
Jag tränade riktigt bra och hon hittade hela tiden på nya övningar och tillslut klarade jag av att hålla sträckt uppe i luften!
Det låter ju som en helt självklar sak men jag har inte kunnat göra det sen operationen så ni kan väl fatta hur glad jag var?!
Jag är tvungen att trixa igång det lite men sen när jag väl håller upp benet kan jag göra det ett tag utan att tappa.
Får väldigt ont i knät när jag håller på och gör den där övningen men ändå, nu ska jag göra så mycket ända till det slutar göra ont. Och sen ska jag klara av att lyfta upp benet rakt utan att fuska lite i början. Och sen kommer muskeln bli bra och jag kommer kunna gå igen! Jag saknar att kunna gå och göra ala andra vanliga saker. Jag till och med saknar att träna! Jag som inte ens brukar tycka om att träna (fast ridning och dans och sånt är kul).
Jag saknar såklart ridningen också väldigt mycket och sjukgymnasten sa att jag säkert skulle vara helt bra till ridlägret i sommar. :D
Förresten så har jag jeansleggings på mig idag (det är mer som väldigt tunna jeans utan fickor. Leggings brukar ju vara rätt elastiska men de här är rätt så stela). Det går frammåt, jag har inte ens lindat knät så mycket som jag brukar utan jag har bara en tunn stödstrumpa över knät.
Kanske ska passa på att skriva ett inlägg här medans jag fortfarande orkar sitta vid datorn
Jag orkar verkligen inte med mitt onda knä. Det blir ju aldrig bättre utan gör bara lika ont hela tiden.
Idag när mamma var hemma på lunchen lindade vi iaf upp lindorna för att se så att det inte är inflammerat. och när vi hade lindat upp allt satt ett långt plåster som man kan duscha med över själva såret. Det var rätt mkt torkat blod på det men annars såg det bra ut. Mamma ville ta bort det och kolla hur det såg ut men det ville inte jag så jag började gråta samtidigt som mamma ringde till sjukhuset och frågade (hej PMS). På sjukhuset sa de att vi inte skulle ta bort plåstret och om det var för blodigt eller började lossna skulle vi till vårdcentralen och fixa ett nytt. Lite lättad blev jag över att vi slapp ta av det men nu vet jag verkligen hur långt det där ärret kommer vara och vart det kommer sitta. Det är jättelångt och kommer attt synas hur mycket som helst :/ .
Jag har fortfarande inte kollat bloggkoll efer operationen. Eller, jag har kollat hur många inlägg det är men jag har inte läst nåt. Orkar inte ta itu med det nu.
Nu har jag ont så jag ska nog ta och lägga mig på soffan. Om en timme kommer mamma hem och då har hon köpt nya tabletter till mig (de gamla funkar fortfarande lite men de på sjukhuset vill att jag ska ta de här istället). Hoppas att de funkar bra, jag vill inte ha ont längre.
Nej, nu väntar tvn.
Puss
Jag vill bli bra nu!
Märken efter alla nålar som jag haft på mig på sjukhuset.
Idag är det måndag och jag är hemma eftersom jag har så ont och knappt kan böja benet.
Jag borde göra mina övningar, trän upp benet så det blir bra.
Det är jobbigt och gör ont. Och jag måste göra de så mkt för att det ska bli någon skillnad.
Men jag måste ju kunna böja på benet. Så nu ska jag köra lite sjukgymnastik.
Puss hejdå <3
Förresten, är det nån som vet någon bra film? Blir ju långa dagar hemma nu så tipsa gärna om bra filmer! :)
I'm alive!
Det gör ont. Fysiskt ont.
Det här har varit fyra dygn fyllda med smärta.
Operation. Sova på sjukhuset. Nästan nerdrogad av smärtstillande. Ont. Ont. Ont.
Nu har jag i alla fall 2 skruvar i knät. Det är det inte alla som har.
Och jag kan knappt böja på benet nu. Jag kan inte ens sitta ordentligt på stolen nu.
Trodde aldrig att man ens kunde uppleva så här mycket smärta. Trodde att det inte att det kunde göra mer ont än förra veckan. Det kan det.
Jag har ont. (nu, nyss, hela tiden)
Operation
Klockan 7 på torsdag morgon ska jag vara där.
Sen efter det så måste jag sova över till fredagen. Inte kul, jag kommer ha skittråkigt där på sjukhuset och jag kommer inte få smsa eller nåt. Jag kan inte klara mig utan att kunna smsa eller chatta med folk. Hoppas de har datorer där man kan låna (men jag är rättt säker på att de inte har det). Jag kommer alltså sitta och lyssna på musik hela tiden. Kul va?
Ändrade planer
Blir skolan imorgon istället. Hur fan ska det gå till? Jag kommer aldrig klara av att gå till matsalen. Och jag får tvinga de i klassen att bära alla mina böcker och sånt. De kommer inte bli glada.
Det blir taxi till skolan i alla fall. Skönt.
Men nu hoppas jag att de ringer och säger en ny tid för operation snart för jag vill bli bra i knät nu!
det kommer bli tomt
Nu var det ett tag sen jag satt vid datorn. Vill gå upp och ner för trappan så lite som möljligt men jag kände att jag bara var tvungen att sätta mig här ett litet tag.
Knät gör inte alls lika ont nu som för några dagar sen men jag fortsätter äta nån smärtstillande tablett om dagen och det behövs. Knät är fortfarande väldigt svullet och jag kan fortfarande inte gå på benet. Men det gör mindre ont nu och det är det bästa. Jag behöver inte lida lika mycket hela tiden. Om jag är helt stilla med knät känns det knappt.
Jag har även kommit på att jag nog måste klippa av mitt gatufestenband idag eller imorgon innan 3. För imorgon vid 3 och en gång till innan jag lägger mig ska jag duscha och tvätta mig med en specialtvål som är bakteriedödande så jag ska vara helt ren på måndag. Jag tror inte att de på sjukhuset skulle bli så glada om jag då kom med ett tygband runt armen som suttit där sen i juli. Nej, det får jag klippa bort.
osmart
Samtidigt som den håller på att ladda över bilderna undrar jag vart mobilen är, tar fram kryckorna och ställer mig upp och hoppar till köket för att jag tänkte att mobilen kanske ligger på köksboret. När jag kommer dit ser jag att den inte ligger där och börjar undra vart den är. Går tillbaka till datorn och kommer på att mobilen är inkopplad i datorn.
Hur dum får man vara?
Nu ansträngde jag mig i onödan. Att resa sig från stolen och gå till köket och sen tillbaka är ju inget problem när man kan gå normalt men när man har ett skadat knä är det jobbigt.
Såhär såg mina knän ut igår förresten:
(och det är blixten som gjorde så att mina knän ser bleka och fula ut på andra bilden)
Fredag
Kände inte så mkt i knät då fast jag inte hade tagit smärtstillande på 12 timmar! Men så fort ag började röra lite på mig fick jag ont igen. Idag har jag inte bara ont i knät utan jag har även ont i "kryckmusklerna". Träningsvärk efter för mycket hoppande på kryckorna. Inte bra men som tur är känner jag det bara när jag hoppar på kryckorna så det blir säkert mkt stillasittande idag.
Mamma hjälpte mig med frukosten innan hon stack tillbaka till jobbet. Bra, för det hade jag aldrig klarat själv. Samtidigt som hon gjorde frukosten så tog jag smärtstillande. Blir trots allt lite bättre av att ta dom fast de räcker verkligen inte 4 timmar som de ska göra och jag har ont hela tiden även fast jag tagit dem. Men lite bättre blir det. Sen så kan ju inte jag heller svälja tabletter så jag tar dom på mitt ega lilla sätt vilket betyder att det tar lite tid att ta dem och jag dricker väldigt mycket vatte och saft. En positiv sak är att jag inte kommer bli uttorkad så länge jag äter de här tablettena i alla fall.
Och jag måste bara säga tack till alla som är så gulliga. Såg nyss att Jenny hade skrivit en hälsning till mig i en bildtext på bdb, hur många som helst har kommenterat min bilddagbok och facebook med gulliga kommentarer, Louise smsade mig igår och sa att det var tomt i skolan utan mig. Ni är alla så himla gulliga <3 Och min idrottslärare, Hanna, ringde mig igår och frågade hur det var och vad som hade hänt. Hon hade redan hört i skolan vad som hänt men ville ändå ringa och kolla med mig hur det var och så.
Jag uppskattar alla söta hälsningar jag får och jag vill bli bra nu nu nu nu nu! Jag hatar att ha ont. Jag vill kunna göra vad jag vill men det kan jag inte så jag sitter mest stilla och har ont hela tiden. Vad jag än gör känner jag smärtan. Jag hatar att ha ont. Att ha ont är nog det värsta som finns.
Och ikväll ska jag hem till pappa. Blir skönt att komma dit för då kan jag bl.a. duscha (här hos mamma har vi kombinerad dusch och badkar och jag vågar inte kliva i badkaret för då kommer jag säkert inte kunna ta mig upp igen. Om jag ens kommer i. Sen finns det negativa saker med att vara hos pappa med. Att mitt rum ligger på övervåningen är nog värst. Att gå upp och ner för en trappa nån gång ibland funkar men jag kommar säkert behöva gå upp för den flera gånger. Jag kommer nog kräva att jag ska få sova i soffan. Sen så kan jag inte heller sitta vid datorn tror jag. Den är också på övervåningen och det finns inget bra ställe där man kan lägga upp benet (de sa på sjukhuset att jag skulle försöka ha benet högt upp så mycket som möjligt). Och sen så finns det ingen Hampus hos pappa.
Men dusch är välbehövligt och pappa kommer ju vara hemma hela tiden nu på helgen (mamma ska jobba på lördag) och oscar kommer också vara hemma. Och hos pappa finns det fler tvkanaler och fler filmer att kolla på. Så det blir en riktig tv-helg för mig del.
sorry för långt inlägg. Hoppas nån orkar läsa.
naw
Torsdag
Tror inte att nån kan fatta hur ont jag har i mitt knä. Gör jätteont hela tiden och det känns som om jag ska börja gråta när som helst utav smärtan :( .
Sen så har de flyttat operationen så det blir en timme senare (altså klockan 9) på akkis i stället för samariterhemmet. Men det är nog rätt bra för man känner sig nog lite tryggare på akademiska. Fast egentligen vill jag inte opereras alls. Jag vill bara att allt ska bli bra. Att jag ska vakna upp och inte ha ont alls och kunna göra vad jag vill.
Sen jag kom hem har jag mest bara legat i soffan och halvsovit samtidigt som MVT spelar upp musikvideos på tvn. Satte mig här vid datorn för en halvtimme sen. Och ajg borde nog ta nån värktablett snart för nu har det gått mer än 4 timmar sen sist och jag har riktigt ont. Iofs så tycker inte jag att det blir så stor skllnad utav de där tabletterna. Men det blir nog en liten skillnad, de innehåller ju trots allt en massa olika smärtstillande ämnen. Äh, jag tar en tablett när mamma kommer hem på lunchen.
Nej nu ska jag nog kolla llite på bdb och bloggkoll och sen ska jag lägga mig i soffan igen.
Puss! <3
Volleybollturnering som gick snett
Snabbt skriven och dålig sammanfattning av dagen. Men läs ändå, för det är synd om mig :(
Volleyboll turnering i skolan idag.
Skulle precis serva och så fick jag en boll (?) på knät så det hoppade ur led.
Ramlade ner på marken och blev omringad av tjejerna i klassen och Måna sa åt mig att sträcka benet lite och då gjorde jag det och knät hoppade tillbaka.
Sen kom en lärare och hjälpte mig ut därifrån så jag fick ligga på en bänk i omklädningsrummet när de lindade mitt ben och ringde jukhuset och frågade om vi skulle dit.
De sa på telefon att vi skulle åka in mede mig till sjukhuset så det gjorde vi. Mötte mamma på sjukhuset och sen fick vi vänta, sen prata emd nån och sen vänta igen aslänge.
Tillslut fick ajg komma in i ett rum och fick svara på fler frågor och fick bl.a. morfin så jag inte skulle ha så ont.
Vi fick vänta i ett annat rum och sen röntgade de knät (det gjorde asont för de böjde på knät lite och jag hade fått aldeles för lite morfin) och sen efter det fick vi vänta lite till och sen kom jag in i ett annat rum där jag fick mer morfin. Sen lokalbedövade de knät och tömde det på vätska.
Sen lindade de in hela benet och sen fick jag kryckor så jag kunde åka hem. Men jag kom inte så långt för efter ca 15m ramlade jag ihop och en sjuksköterska hann precis fånga mig innan jag ramlade ner på golvet. Så jag fick lägga mig på båren igen och fick en macka och lite nyponsoppa (hade ju inte ätit nån lunch) medans mamma gick till apoteket och hämtade ut tabletter åt mig och flyttade så att bilen stod vid rätt ingång.
Sen efter en halvtimme kom hon tillbaka och vi kunde åka hem.
Väldigt förkortat version, jag var på sjukhuset i över 5 timmar.
Har asont i knät nu och på måndag blir det operation. De ska typ öppna upp hela knät och föra in en kamera och sånt.
