Kulturfestivalen

Igår var jag som sagt på Kulturfestivalen.

Vi kom rätt tidigt till Bunkebergstorg där bl.a. Moto Boy skulle spela och satte oss på bänkarna längst fram. Det regnade och var blött men vi hade kul ändå. Efter ett litet tag slutade det regna och de var skönt.

Först så såg vi lite soundcheck och sen vid 7 började det.

Bandet som hade vunnit opening act-tävlingen, Epelectrics var först ut.
Konserten med några ord: Signerat paraply, sångare på marken, hoppa på bänkar, dansa.
Var inte direkt de bästa jag hört men det gick att se på. Vi var ju tillochmed uppe och dansade de sista låtarna (bara för att sångaren tjatade så mycket...).

Efter en paus på tre kvart blev det dags för Anna Maria Espinosa.
Konserten med några ord: Bra röst, tråkig, ont i ryggen
Det var inte så sköna bänkar där...

Efter konserten såg vi att Anna Maria stod och pratade med några så vi gick dit. Men hon pratade visst bara med sin man och son och sen gick hon därifrån innan vi hann säga något. Då började vi prata med några vakter istället, en av dem kände vi igen från The Arkkonserten på Gröna Lund 2007.
Vi råkade bli av med några av våra platser där men lyckades med lite prat få tillbaka platserna. Vi lät dem som satt sig där få en plats iallafall, vi kunde tränga ihop oss.
Det var ett sött par som satt sig där brevid oss. Killen fyllde år och tjejen hade lurat iväg honom dit och de båda älskade Moto Boys musik. Så när Moto Boy kom ut på scenen var det som en överraskning för den där killen och han blev hur glad som helst. Sött par!

21.30 Började Moto Boy spela.
Konserten med några ord: Hur bra som helst, bländad av strålkastare hela konserten, underbart, underbart, underbart, konstigt slut. 
Nu var det så länge sen jag såg Moto Boy att man nästan glömt hur bra han är live. Han var så sjukt bra!
Konserten slutade väldigt konstigt dock. Mitt i sista låten stängdes alla högtalare av! Ljudet dog. Oskar fick avsluta konserten genom att springa runt på scenen och buga sig och ta emot alla applåder.

Efter Motokonserten började "festen". Tyvärr så var jag tvungen att gå till mitt tåg ganska snabbt och även Elin var tvungen att gå och möta upp sin mamma.

Kul kväll var det iallafall! Tack till Julia, Amanda, Amanda, Marie och Elin, dvs det trevliga folket jag hängde med hela kvällen. 
Människor man träffar för sällan egentligen men som man som tur är vet att man kommer träffa igen.

Bilder kommer i ett annat inlägg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0