Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp

Jag har insett det nu.
Att jag betett mig så jävla omoget den sista tiden.
Hela tiden tänkt "men tänk om någon jag känner ser".
Hela tiden tänkt på vad alla andra tycker. Jag ska ju bara skita i vad alla tycker, det är ju inte direkt så att jag gör något jag inte får. 
Jag har levt på några smålögner.
Nej nu ska jag se till att växa upp.
Ska erkänna, iallafall för honom. Och hoppas att han inte blir sur...
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0