Lämnade sängen klockan 11 imorsen. Skönt att få sova ut ordentligt för en gångs skull mitt i veckan.
Jag hittade inte mina skridskor så det blev ingen skridskoåkning i morse för min del.

Åkte till skolan, 40 minuter dit, där i 20 minuter och sen 40 hem igen.

I skolan fick jag höra att jag inte borde satsa eftersom jag inte har några mål och att jag kommer gå in i väggen om jag fortsätter såhär. Bra att den som säger det är en lärare som jag inte ens har i något ämne och som inte känner mig alls.

Och får man inte bara ta dagarna som de kommer, göra det man känner för och samtidigt satsa på höga betyg? För en dag kommer jag kanske komma på vad jag vill bli och då är det bra att ha en bra utbildning i grunden.
Jag vill ha som sämst VG i allt, låt mig få ha det då och klaga inte? Bara för att jag just nu inte har som mål att plugga någon linje på universitetet där man behöver 22,5p kanske inte betyder att jag inte vill det om 2 år?
Varför klaga på att jag satsar på att få mer än G som betyg i alla kurser, borde vara tvärt om tycker jag.

Jävla medialärare.

På bussen hem satt jag och var sur på läraren och så klev Louise på bussen. Min ängel som räddat mig förut räddade mig ännu en gång. Lollo är bra hon. Pratade ut lite om utvecklingssamtalet och sen snackade vi om andra saker och när jag hoppade av bussen hemma var jag glad igen.