För natten som skriker ja

Jag som trodde att jag höll på att bli frisk...

Varje gång jag hostar känns det som om hela kroppen krampar. Vid varje host är det som om kroppen gör av med all energi bara för att genomföra hosten. Fast samtidigt så tar inte hostarna slut. Någon liten energi finns det hela tiden kvar för nya hostar. Jag vill inte hosta. Hostarna kommer hela tiden.

Jag orkar inte mer.

Nu ska jag plocka ihop en liten matsäck och gå ut på en promenad. Jag skiter i att jag är sjuk.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0